Annons

Jerka Johansson
Erik ”Jerka” Johansson skriver om relationer och sitt liv vid sidan av vita duken för Café.

Annons
 

VM-låten får mig att vilja röka crack

Köpte VM-magasinet häromdagen eftersom VM för mig är det bästa och värsta som finns. Som kärlek ungefär. Förhoppningarna som varje gång tillslut grusas efter en måstematch en somrig kväll där den perfekta nervositets-fyllan jag byggt upp under matchen övergår till destruktiv skit i allt-fylla som slutar med usla beslut i natten och slafsa tunnbrödrulle i gryningen på Bysisgrillen.

Annons

Sorgen jag känt varje gång det skitit sig. Mellbergs straff mot Holland i EM 2004. Svenssons stolpskott mot Senegal. Superswedes-sommaren då Zlatan, Ljungberg, och Larsson skulle göra det omöjliga men gjorde exakt jack-shit. Pärlbandet av besvikelser väger tungt runt min hals. Katastroftänket finns där redan från start, finns det där så kanske besvikelsen inte blir så stor när den väl kommer tänker jag. Jag har en kevlarsjäl nu.

Ändå var peppen i år enorm. Som alltid. Kan inte värja mig. Jag köpte VM-magasinet som jag alltid gör, kollade in arenorna, trupperna, megamys, sportporr. Peppen och pirret brukar sitta i länge, till första eller andra matchen åtminstone, så är det alltid. Tills i år. I år går det inte att bygga upp ens en lillfingernagel av förhoppningar. Anledningarna ska jag gå igenom i storleksordning. Minst först:

Förlåt, men ”GRANEN” pryder omslaget. Han är vår största stjärna? Jag gillar Granen lika mycket som alla andra men om han är den som pryder omslaget bör alla jävla varningsignaler hos samtliga medborgare som gillar att kolla boll BLINKA hårdare än en stroke-drabbad Nackamast. Hesa Fredrik borde skrikit sig själv tillbaks till målbrottet samma dag som tidningen gick i tryck. Det är så jävla jävla JÄVLA kört för Sverige. Vi hörs vad kört det är. Jag brukar se sista halvtimmen av Sveriges matcher från hallen, lyssnandes på mina kompisars reaktioner, för att jag är så nervös att vi ska förlora. I år kommer jag stå i tvättstugan med ungarnas Pippi-örngott över huvudet från avspark. Det är SÅ kört. Helvete.

Jag ska tala om ännu mer varför det är kört. Vi kommer nu till det största problemet med VM-uppladdningen. Om vi skiter i att Jannes glada gäng inte är mycket mer än just ett glatt gäng som gillar att mima till medioker rap i spelarbussen, så har truppen fått hjälp utifrån av den stora Jinxens mamma, nämligen VM-låten.

Har ni någonsin hört något så fruktansvärt anskrämligt? Det låter som att Per Gessle och vad-det-nu-är-för-väderstreck-Micke har dammat av en gammal slask-kassett som de hittat i ett Shurguard-förråd i Halmstad och låtit några onanister från Kärrtorps mediagymnasium digitalknulla den i en gammal trött ACER. Det är det mest oinspirerande någon människa någonsin skapat i samband med ett mästerskap. Rättelse; det är det mest oinspirerande någon människa någonsin skapat någonsin, alla kategorier. Jag mår piss när jag hör den. Alla mår piss när de hör den. Jannes glada gäng blir så ledsna att de måste sprinkla ner antidepressiva i sin Nocco när de hör den.

Ytterligare ännu värre ”draghjälp” får också landslaget av den INOFFICIELLA VM-låten ”Hela vägen hem”, gjord av Youtube-mupparna ”JLC” som tycker det roligaste som finns är att kolla i kors, ha tjej-peruk och skoja om hur stor skillnad det är på tjejer och killar. Panik. Deras humor får Ronny och Ragge att framstå som Seinfeld, deras musik får Sean Banan att framstå som Kendrick Lamar. Det är så fruktansvärt sorgligt hur usel den är. Hur ogenuin, hjärtlös, tom och pengatörstande den är.

Att lyssna på den är som att vara ölsugen i solen och tvingas släcka törsten med en cyanidampull och spenvarm IPA. Att lyssna på den är som att köra in en diamanthård kuk full med obotlig gonorré skoningslöst hårt in i örat. Att se videon till den är som att befinna sig i en mardröm där man råkat ta Ayahuasca dyngbakis i kärnan av ett klaustrofobiskt trekvartsbralle-fyllt Camp Sweden, att se den är med andra ord att just det, dö.

 

SÅ. PUH .Vad skönt, nu har jag byggt en mur av skit runt mitt hjärta. Hoppas man på inget kan man aldrig bli besviken. Ord att leva vid. Så är det med fotboll, så är det med kärlek. Så är det med sommaren, så är det med livet.

(Obs tillägg efter en GT på balkongen efter jobbet):

Snart börjar VM, sommaren, kärleken och livet och jag älskar det, GIVETVIS, förlåt alla.

Här kan du höra VM-låten.

Dela
Tweeta
 

Annons

 


Annons

Laddar