Jag skriver ju för en modetidning, därför måste jag ibland skriva om mode. Eller det är inte sant, jag får skriva om exakt vad jag vill det är därför jag tycker om att skriva för den här tidningen. Just idag känner jag mig dock nödgad att skriva om mode, för att jag bryr mig om er som läser. Alla 500 stycken.
Jag skriver alltså detta av kärlek, inte av hat. Och jag skriver detta för att jag är besviken, inte arg. Jag vill väl. Jag vill att vi ska gå vidare, utan konflikt. Som min mamma när jag fick ett infall någon gång i 4:an och gav en 7:a en lavett i matsalskön för att han sulade en kastanj i mitt fejs (det var en oskalad grön taggig jävla spikbolls-mördar-kastanj) och skolan ringde hem till min mamma och hon mötte mig på farstukvisten när jag med böjt huvud kom hem och hon sa att hon ”inte var arg, hon var besviken”. Hon förstod att en utskällning inte skulle hjälpa. Det skulle bli kontraproduktivt att bli arg. Hennes besvikelse däremot brände upp ett stort svart hål i mitt bröst, och jag har aldrig någonsin slagits sedan dess. Aldrig.
Det funkade morsan, hatten av.
Långsökt kanske, men på samma sätt blir jag besviken på vissa modefenomen som dyker upp överallt hela tiden på folk som ändå har ambitionen att ”hänga med”. Ni hänger inte med, tyvärr, ni hänger LÖST:
Ja ni, just ni som använder:
1. Magväska diagonalt över bröstkorgen.
Detta verkar ha blivit hippt för att typ Lorentz hade det när han och Yung Lean låtsasslogs utanför ”Yaki Da” på Way Out West 2015, och tyvärr går vuxna män och kvinnor runt med det ännu idag, och känner sig MED i leken. Den IRONISKA magväskan, fasthängd diagonalt över bröstet som en markering att: ”jag vet att den är töntig men eftersom jag har den såhär är det tydligt att jag vet det och att jag inte handlar min mat på ICA-maxi i Åkersberga jag handlar min mat i en vego-foodtruck på Trägården”.Ta bort den, sätt den runt midjan, stryp dig själv med den, gör bara inte diagonalen. Vi ser ängsligheten i diagonalen, tro mig. Besviken inte arg. Vill vara tydlig med detta.
2. Loafers utan strumpor
Gentlemannamodet på sommaren är tidlöst och jag uppskattar det enormt. Tråkigt kanske men en sober tidlös 50-tals-look är fan allt. Jude Law i Talanted Mr Ripley är facit här, kanske Daniel Craig i någon somrig Bond-scen. Linneskjorta, enkla jeans eller chinos, salt i håret, vita enkla skor, lätt bränna. Fuktas till av bara tanken. Det har däremot smugit in sig en orm i paradiset, och det är de små låga spetsiga loafers-skorna utan strumpor som man ser på var och varannan man på Östermalm just nu. Det ser ut som ni har King Joeffreys morgontofflor på er. Ni får ingen BAS i ert kit. Ni svävar fram på knivar. Ni ser ut som Ville Vessla på Capri-semester. Det ser hemskt ut. Ni gör er själva en otjänst. Ni har uppenbarligen medlen att klä er, GÖR DET DÅ?! Återigen, besviken, inte arg.
3. Hövdingarna
Cykelhjälm vill ingen ha, man ser ut som en Tour de France-mupp hur man än gör, det pajjar frillan, det är bökigt, jag KÖPER ändå att man har det, det handlar om liv. Man att av fåfänga använda ”HÖVDING”? Badbolls-stödkragen som folk hojjar runt med för att ”slippa se fånig ut i hjälm”? Push-notis till alla Stockholmares mentala hårddisk: DET SER VÄRRE UT MED HÖVDING! Det ser ut som du har Bröderna Sedins gamla svettiga hockey-susp bakoframvänd runt halsen.
BESVIKEN, inte arg, och hela den biten. Förlåt. Låt oss inte bråka.