Jerka Johansson

Jerka Johansson

Jerka Johansson

Jerka Johansson

Badhuset med barn är det fulaste av alla fulkontrakt

Jerka Johansson  |  Publicerad 2017-12-31 17:05  |  Lästid: 4 minuter

När man skaffar barn skriver man på massa olika kontrakt. Det finns många av dem som är fina kontrakt och många av dem är inte så fina.

Fulkontrakt.

De fina vinner SÅKLART över de fula, men vissa av de fula är så fula att man nästan är beredd att riva alla kontrakt, även de fina, på en gång, rakt över disk. Det kanske självklaraste av de fula är hela den biten med sömnen.

Som en äldre kollega sa till mig när jag och M väntade vårt första barn, i något sorts bakvänt peptalk: ”barn tar din sömn och ger aldrig mer tillbaks den”.

TACK.

Givetvis stämmer det men det var inte nödvändigtvis det jag hoppades på att höra när jag trodde jag skulle få höra något fint om vad meningen med att skaffa barn egentligen var. Ett annat typiskt stökigt kontrakt är den ständiga oron för att något ska hända någon av dem, en oro som hela tiden gnager i mig, som en orosråtta i magen som aldrig försvinner, tankar om det värsta tänkbara som om jag låter de ta för mycket plats tillslut gör mig galen när jag ligger där och ska försöka sova i ihopflätade ångesridna sängkläder.

Och bråken.

De ständiga krigen jag måste ta med sina barn för att försöka få dem att inte bli rövhål när de blir stora, alla de gånger jag förlorar kriget mot en treåring som lyckas få igenom ännu en gång att hon ska dricka ett jävla glas mjölk EFTER tandborstningen utan att sen behöva borsta igen, eller när sexåringen återigen vinner kriget om att få kolla på alla djävulskanalers djävulskanalers mamma: Youtube, för jag orkar inte tjafsa just där just då för jag känner att jag är på väg att få en stroke om jag inte bara kan få lite egentid just där just då.

Eller de gånger jag väl vinner för att jag höjer rösten, står fast vid min princip (inte många), ser mitt barn bryta ihop när det inte får bestämma att de ska ha glitterskor i januari eller äta bara mandarin till frukost och jag blir ovän och sen ändå känner mig som en usel förälder för att jag var tvungen att höja rösten och gå in i konflikt fast jag läst lökiga föräldraböcker om att kramas istället för att ta konflikt.

Eller allt bajs jag måste torka inte bara på sina egna barn utan deras kompisar när de har kompisar hemma, eller barn som får vinterkräksjukan, DET kaoset som uppstår när två barn plötsligt börjar kaskadspy ner alla kuddar och lakan kl 03.31, ibland dagen innan jag har en viktig dag på jobbet: när jag sen själv åker på den med full kraft men ungarna är friska och SVINPIGGA och jag står böjd över muggen  och kissar julmust ur arslet samtidigt som jag spyr nån slags borstj, medan barnen lackar ur i toadörren för att batterierna på paddan är slut, OSV.

Man kan inte vinna med barn man kan bara göra sitt bästa. Och det är det bästa som hänt mig och hela den biten.

Men sen kommer vi till det fulaste kontraktet av dem alla nämligen att GÅ PÅ BADHUS.

Barnen älskar det. Jag älskade det när jag var barn, klart de älskar det. Klart som fan de gör. Varmt, göttigt, de är fria, hoppar å studsar, vattenrustchkanor, leksaker, säkert en glass efteråt, det är fan LIVET för ett barn att bada. För mig, nu i vuxen ålder; jag skulle hellre ha slickring med Lasse Stefanz än att sätta min fot i ett badhus, ändå gör jag det om och om igen, för jag har skrivit på ett kontrakt, och detta är det fulaste av kontrakten jag skrivit på.

Senast nu fick min briljante vän Peter idén att gå på badhus i mellandagarna. ”Det är nog rätt lugnt, folk jobbar i mellandagarna och de flesta barn går på dagis”.

Det gjorde de nu inte.

[dfp-intext]

Det hela börjar med ett överfullt omklädningsrum där barnen, som är perfekt långa för att ha sitt huvud i höjd med diverse SNORRAR och RÖVAR, navigerar likt slalomåkare för att inte stöta ihop sina små fejs med något av detta, rätt vad det är så böjer sig plötsligt Göte, 102 år fram för att hämta sin stålkam i väskan och vips så har din son mulats med ett sargat arselhål som upplevt två världskrig.

Väl i duschen (den, ju, obligatoriska innan man ska bada) blir det smärtsamt tydligt hur många som slarvar med just detta. Ungdomsgäng som knappt snuddar duschknappen innan de å deras runkfingrar sprungit ut och hoppat bomben i den redan av piss ljumma poolen.

Vidare kanske till bubbelkoppen? Där gillar ungarna och värma sig ju, i vad som oftast ser ut som en trasig fritös full med en överjäst deg av människor, varmt marinerade i en ziljard gamla hudavlagringar och diverse SEKRET, där ska vi i! Barnen gör gärna tekannan med munnen för maximal utdelning från bakteriecocktailen som frodas där. När badet efter ett par timmar äntligen är över tvagar vi oss grundligt, ofta bastar vi (det enda jag uppskattar) ungefär 45 sekunder bland bresande farbröder med svettlackande pungar stora som grapefrukter, där ungarna tycker att det är så varmt uppe på sitsarna att de plötsligt sätter sig nakna direkt på det blöta golvet för att verkligen nu på slutspurten snappa upp alla goda GOLVJUICER som finns på badhusgolv, panikslaget lyfter jag bort dem, tvålar in dem nästan maniskt noggrant, tillslut är vi klara, PANG, på med kläder, tack och hej, klarade ytterligare en gång, check!

Slutligen utanför i bilen, vi är safe, det är över, lättad och stolt att jag klarat ännu en gång ska jag snabbt klämma ur luften ur armpuffarna, biter frustrerat tag i ventilen med tänderna eftersom det är omöjligt att tömma ventiler på moderna armpuffar utan att vara Nasa-ingenjör, varpå det bildats något slags baksug med vatten i ”luftslussen” (INTE FAN VET JAG VAD DET HETER!!!??) som jag inte är beredd på, och i bara farten sväljer jag ungefär en tesked Tyresöbadets samlade människosekret-smoothie, som ett minne som ligger och skvalpar nere i magen på vägen hem.  Jag fick med mig en liten bit av det vackra hem.

”När kan vi bada nästa gång pappa?”, ropar barnen från baksätet.

Jag höjer volymen på radion.


Vill du ha nästa blogginlägg av Jerka i ditt flöde? Gilla Café på Facebook!

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-09-08 13:51