Den dolda kåtleken i Jönssonligan
Vi kollar om Jönssonligan-filmerna jag och ungarna, vi älskar dem. De har kanske åldrats SÅDÄR vad gäller rasism och sexism om man ska vara petig – och det ska man. Doris framställs visserligen som handlingskraftig och smartare än de andra i gänget ibland, men hon var väl i grund och botten castad av gamla kåta SF-gubbar som rökte inomhus och ville ha ett ögongodis med klyfta och blommiga klänningar på duken ”för att lätta upp”.
Svårt också att idag bortse från rasismen i Jarl Borsséns tolkning av den koleriske kinakrogsägaren i ”Dyker upp igen”, MEN, då var då och nu är nu, och på samma sätt som man får förklara för ungarna vad som menas med att Pippis pappa var ”negerkung” när man läser de gamla Pippiböckerna på landet, på samma sätt får man försöka förklara vissa halvsvajiga grejer i de här gamla filmerna också. Det är inte den här debatten jag ska rota runt i, den är dömd att trampa snett i (om jag inte redan har gjort det?).
SKITSAMMA, det jag vill prata om är den episka och förlorade kärlekshistorien som döljer sig under ytan i Jönssonligan. Den som frustar av oförlöst kärlek, den som osar tillbakahållen könsvätska i pipelinen på de båda hemligt älskandes könsorgan. Den som borde få en egen Titanic-film, den som de senaste dagarna fått mig att ligga sömnlös och tänka på att det gäller fan att ta tag i saker innan det glider en ur händerna, den vars osynliga erotiska magnetism genomsyrar alla Jönssonligan-filmer inte som en röd tråd utan som den kåta salivsträngen från två munnar i den avbrutna kyssen mellan två hemligt älskande.
Vanheden fucking älskar Doris.
Doris fucking älskar Vanheden.
The perfect match. Jag blir helt knäckt.
Vill se en scen där de står ute på ett regnigt fält som i "Match Point" och bara tillslut får utlopp för sin förbjudna KÅTLEK (den perfekta blandningen mellan kärlek och kåthet that is).
Vill att de ska dra tillsammans med alla pengarna Jönssonligan någonsin dragit in och bli lyckliga, lämna det kriminella livet bakom sig, kanske öppna en bar på Dominikanska Republiken, dricka rom från varandras navlar och mitt-på-dagen-knulla i sin bungalow med öppna fönster där tunna gardiner fladdrar runt i en dans med den ljumma kvällsbrisen. Doris och Ragnar. Kommer givetvis samtidigt. Tror du Harry kom samtidigt? Harry STINKER kalsongskott. Eller så somnar han under akten, inget däremellan.
Doris och Vanheden är definitionen av ett powercouple. COUPLE GOALS och hela den biten. Som John Legend och Chrissy Teigen. Perfekta ihop.
Så blev det inte. Harry fanns där. Jävla Harry. Dirty Harry. Supande, klantiga jävla drummel-Harry. Vad gjorde han med vinden i Doris fina etage-gårdshus i Gamla Stan? Byggde en fucking KOMPISKOJA. Kunde varit ett gemensamt utrymme, en gemensam plats för kärlek och eftertanke, men nej, Harry ville ha en rövarkula där han kunde sitta och supa och dra i struten. Nice, Harry.
Jag menar: ställ Harry bredvid Vanheden? Vad behöver Doris? Hon är uppenbarligen intresserad av tilltalande estetik, hygien, fräschör (öppnade ju en beauty-shop i ”Jönssonligan på Mallorca”). Vanheden är ju fräschören själv. Förmodligen först i Sverige med rakad pung. Vanhedens pung är len som en solmogen persika, hela Vanhedens kön är förmodligen vacker som en nyslaktad majskyckling i motljus, inbjudande, easy on the eye.
Harrys kön? Förmodligen som en tågolycka där tåget krockat med fårfarm. En ullig hårig jävla sörja, ett ondskan och dödens fågelbo. Inte vad Doris behöver eller förtjänar.
Vanheden sniffar Vicks, har smak för livets goda, bryr sig om vad han har på sig, precis som Doris. Luktar Eau du Cologne.
Vad luktar Harry? Harry luktar piss, det är vad Harry luktar.
Kanske gjorde Vanheden allt detta för Doris skull? Kanske visste hon, kanske såg hon honom men var lojal med Harry, kanske var hon medberoende. Kanske vågade hon inte ens snudda vid den svindlande tanken på att VÅGA bli lycklig med någon annan än Dirty Harry?
Det gör ont att tänka på, jag vet. Ni måste vara starka. Se om filmerna med de här glasögonen och ert liv kommer inte bli detsamma. Framförallt kan det kanske lära er att ta tag i saker. Kärleken väntar inte. Kärleken flyger fram som ett blodigt tåg i ljusets hastighet och man måste hoppa på i farten även om man är rädd att krascha. Annars kanske man står där ensam kvar på perrongen, som Ragnar Vanheden, i tjusig kostym men med trasigt hjärta. Hoppa på!
