Annons

Jerka Johansson
Erik ”Jerka” Johansson skriver om relationer och sitt liv vid sidan av vita duken för Café.

Annons
 

VM-låten får mig att vilja röka crack

Köpte VM-magasinet häromdagen eftersom VM för mig är det bästa och värsta som finns. Som kärlek ungefär. Förhoppningarna som varje gång tillslut grusas efter en måstematch en somrig kväll där den perfekta nervositets-fyllan jag byggt upp under matchen övergår till destruktiv skit i allt-fylla som slutar med usla beslut i natten och slafsa tunnbrödrulle i gryningen på Bysisgrillen.

Sorgen jag känt varje gång det skitit sig. Mellbergs straff mot Holland i EM 2004. Svenssons stolpskott mot Senegal. Superswedes-sommaren då Zlatan, Ljungberg, och Larsson skulle göra det omöjliga men gjorde exakt jack-shit. Pärlbandet av besvikelser väger tungt runt min hals. Katastroftänket finns där redan från start, finns det där så kanske besvikelsen inte blir så stor när den väl kommer tänker jag. Jag har en kevlarsjäl nu.

Ändå var peppen i år enorm. Som alltid. Kan inte värja mig. Jag köpte VM-magasinet som jag alltid gör, kollade in arenorna, trupperna, megamys, sportporr. Peppen och pirret brukar sitta i länge, till första eller andra matchen åtminstone, så är det alltid. Tills i år. I år går det inte att bygga upp ens en lillfingernagel av förhoppningar. Anledningarna ska jag gå igenom i storleksordning. Minst först:

Förlåt, men ”GRANEN” pryder omslaget. Han är vår största stjärna? Jag gillar Granen lika mycket som alla andra men om han är den som pryder omslaget bör alla jävla varningsignaler hos samtliga medborgare som gillar att kolla boll BLINKA hårdare än en stroke-drabbad Nackamast. Hesa Fredrik borde skrikit sig själv tillbaks till målbrottet samma dag som tidningen gick i tryck. Det är så jävla jävla JÄVLA kört för Sverige. Vi hörs vad kört det är. Jag brukar se sista halvtimmen av Sveriges matcher från hallen, lyssnandes på mina kompisars reaktioner, för att jag är så nervös att vi ska förlora. I år kommer jag stå i tvättstugan med ungarnas Pippi-örngott över huvudet från avspark. Det är SÅ kört. Helvete.

Jag ska tala om ännu mer varför det är kört. Vi kommer nu till det största problemet med VM-uppladdningen. Om vi skiter i att Jannes glada gäng inte är mycket mer än just ett glatt gäng som gillar att mima till medioker rap i spelarbussen, så har truppen fått hjälp utifrån av den stora Jinxens mamma, nämligen VM-låten.

Har ni någonsin hört något så fruktansvärt anskrämligt? Det låter som att Per Gessle och vad-det-nu-är-för-väderstreck-Micke har dammat av en gammal slask-kassett som de hittat i ett Shurguard-förråd i Halmstad och låtit några onanister från Kärrtorps mediagymnasium digitalknulla den i en gammal trött ACER. Det är det mest oinspirerande någon människa någonsin skapat i samband med ett mästerskap. Rättelse; det är det mest oinspirerande någon människa någonsin skapat någonsin, alla kategorier. Jag mår piss när jag hör den. Alla mår piss när de hör den. Jannes glada gäng blir så ledsna att de måste sprinkla ner antidepressiva i sin Nocco när de hör den.

Ytterligare ännu värre ”draghjälp” får också landslaget av den INOFFICIELLA VM-låten ”Hela vägen hem”, gjord av Youtube-mupparna ”JLC” som tycker det roligaste som finns är att kolla i kors, ha tjej-peruk och skoja om hur stor skillnad det är på tjejer och killar. Panik. Deras humor får Ronny och Ragge att framstå som Seinfeld, deras musik får Sean Banan att framstå som Kendrick Lamar. Det är så fruktansvärt sorgligt hur usel den är. Hur ogenuin, hjärtlös, tom och pengatörstande den är.

Att lyssna på den är som att vara ölsugen i solen och tvingas släcka törsten med en cyanidampull och spenvarm IPA. Att lyssna på den är som att köra in en diamanthård kuk full med obotlig gonorré skoningslöst hårt in i örat. Att se videon till den är som att befinna sig i en mardröm där man råkat ta Ayahuasca dyngbakis i kärnan av ett klaustrofobiskt trekvartsbralle-fyllt Camp Sweden, att se den är med andra ord att just det, dö.

 

SÅ. PUH .Vad skönt, nu har jag byggt en mur av skit runt mitt hjärta. Hoppas man på inget kan man aldrig bli besviken. Ord att leva vid. Så är det med fotboll, så är det med kärlek. Så är det med sommaren, så är det med livet.

(Obs tillägg efter en GT på balkongen efter jobbet):

Snart börjar VM, sommaren, kärleken och livet och jag älskar det, GIVETVIS, förlåt alla.

Här kan du höra VM-låten.

Dela
Tweeta
 

 


Annons
 

Apokalypspanikens mamma

Ungarna har miljödagar på förskolan. De plockar skräp, rensar upp, kollar på film om naturen, hur den fungerar, och hur känslig den är. De kallar sig miljöhjältar, de gör instrument av sopor och har konsert med dem. Min son gjorde någon sorts maraccas av en orange Pringles-tub, det låter förjävligt när den används men är det finaste jag sett givetvis. De vet att det är dåligt att åka bil och flyg, de säger ”bra pappa” när man cyklar, de har ett miljötänk redan när de är 4 och 7, de ÄR miljöhjältar.

Samtidigt, i verkligheten, kommer den förmodade undergången allt närmare, ju. Polerna smälter, livsviktiga El Nino försvagas, ett sopberg stort som Frankrike flyter runt någonstans i Stilla Havet, stämningen i haven är allmänt pissig, utsläppen bara ökar trots olika avtal och ökad medvetenhet. Allt detta vet vi men det är så tråkigt att prata om – än mindre göra något åt. Politiker så sönderlobbade i fejjan av flygindustrin att de uppenbarligen inte kan se sig själva i spegeln eller sina barn i ögonen menar på allvar att vi ska GASA OSS UR KRISEN:

”Ge flygbranschen fortsatta subventioner så kommer de lösa hållbart bränsle för pengarna de tjänar!”

VI HÖRS.

Oljelobbyn i USA som pumpar in pengar i forskning vars mål är att starkt ifrågasätta klimatförändringarna, The Koch-brothers, som får superskurkarna i Marvelfilmerna att framstå som Labradorvalpar, sprutar in miljarders miljarder, musklerna är enorma, övermäktiga, globala.

Samtidigt, i den lilla världen, plockar ungarna skräp på Långholmen. Planterar små ”miljöskogar” på gården. Hjärtat brister. Hur fan ska detta gå? Deras insatser är, hur gulliga och fina och viktiga de än är, INGENTING. En piss i Mälaren. Hjärtskärande.

Tekniken kommer inte lösa det åt oss, politikerna kommer inte lösa det åt oss, VI kommer definitivt inte lösa det åt oss, det är för gott med kött, det är för skönt med semester, alla andra gör det ändå, det löser sig, det löser sig, jag vet hur jag själv tänker och så tänker de flesta – det är väl därför vi sitter där vi gör nu?

Vi behöver en politisk styrning som inte finns, det är för svårt, för stort projekt, för mycket pengar på spel. Det är kört? Hjälp.

Jag har ett evigt mantra i mitt huvud, en sorts desperat tröst populärkulturskadad som jag är; Jeff Goldblums forskare i Jurassic Park som förundrat men bergsäkert säger ”life finds a way”. (han pratar iofs om dinosaurier OCH HELA DEN BITEN, men ändå, meningen HAR NÅT) Jag tänker så när hopplösheten kryper sig på och när paniken över att ungarna kommer växa upp i en lågintensiv permafrostapokalyps blir för stor: ”life finds a way”. Jeff Goldblum är det bästa vi har och han kan inte ha fel. LIFE FINDS A WAY.

Bäst att det gör det hörrni, för våra lama politiker gör det inte.

Ändå, val i september. Vi kan åtminstone FÖRSÖKA svänga vänster och sakta in på en grönröd grusväg eller så vi kan fortsätta gasa högerut på ännu en stor motorväg. Visst, på kort sikt får vi det säkert bekvämare och bättre – bara det att i backspegeln, där står våra ungar och spelar på sina skräp-instrument högt, högt, högt för att vi ska höra och förstå, men vi hör eller ser inte. Det är för skönt med solsemester och för gott att grilla en jävla kossa.


Vill du att fler ska läsa den här texten? Dela den på Facebook!

Vill du läsa fler texter av Jerka? Scrolla neråt!


 

Dela
Tweeta
 

 

Annons

Laddar