Annons

Jerka Johansson
Erik ”Jerka” Johansson skriver om relationer och sitt liv vid sidan av vita duken för Café.

Annons
 

Stockholms bästa bro

Jag och mina barns mamma bor på olika platser. Det finns en bro mellan oss.  Stabil. Funktionell. Inte den vackraste bron man sett men inte den fulaste heller. Den gör jobbet. En bro som står kvar, det ser man på den. Den tål tunga transporter och lätta. Den kommer tåla stormar, årstider, krig. Bron mellan mig och henne. Den står där den står. Jävla kanon-bro det där.

Det är en modern bro, det kan åka båtar under den utan att den stannar upp trafik, den skakar inte när tunga fordon blåser över den i hög hastighet. Inga bilar som smutsar ner kan åka där, bara cyklister, fotgängare och tåg. Volymen är behaglig, utsikten både bakåt och framåt är vacker. Dess grund är gjuten i len strömlinjeformad cement, inte trubbiga gamla rostiga skruvar och stålblock som känns som de kan rasa ihop när som helst.

Älskar den bron. Synd kanske att den ska behövas men nu gör den det och den står där, livsviktig och praktfull.

Alltså, vänta nu, detta är ingen imaginär känslomässig bro, jag försöker inte skriva poesi här, det är en fysisk riktig bro. Årstabron. Bästa bron.

Ibland när det inte är våra veckor går vi över den bron och hälsar på varann. När längtet blir för stort är dörren alltid öppen mellan mig och deras mamma. Var och hälsade på häromdagen, den första riktiga vårkvällen. Umgicks en stund allihop. Vi byggde Lego, dansade till Benjamin Ingrosso. Jag tankade kärlek tills vi skulle ses igen.

Jag och deras mamma fick en teckning av vår son, ett stort hjärta fullt med färger, för alla andra en helt vanlig ful teckning av ett barn, för oss det finaste vi sett. Innan jag skulle hem till mitt igen tog han teckningen och klippte isär den och gav oss varsin del. Vi skulle ha den på varsitt kylskåp sa han. Jag vek ihop den och stoppade den i bakfickan. Gick hem över bron. Solen gick ner över Liljeholmskajen när jag gick över.

Väljer alltid sorglig musik när jag går över vår bro, väljer alltid sorglig musik annars också men ändå; Krunegård sjunger i mina lurar: ”ensamhetens bomblan, bombar hela natten”, men jag känner mig inte ensam. Jag har alltid vår bro, barnen och teckningen av hjärtat i fickan. På fredag kommer ungarna till mig igen. Kan svära på att molnet som susade förbi över Tanto såg ut som ett hjärta.


Scrolla ner – eller klicka här –  för att läsa fler inlägg från Jerka!


 

Dela
Tweeta
 

 


Annons
 

Snart är den här, krisen.

Närmar mig 40. Smakar på de orden. Smakar som ett tuggummi man tuggat på för länge. Tänker dumt nog att man är klar då, att det är det här man blev och det är det man ska vara resten av livet. Jag hade 40 år på mig och detta är resultatet.

400 meter häck. Nu är det bara att ligga i fosterställning med målsnöret över sig som ett för litet, förnedrande täcke. Först kom man inte. Inte sist heller men ändå. Hyperventilera utmattat och se tillbaks på alla häckar man rev. Framförallt fokusera på häckarna man rev. De man klarade spelar mindre roll. Sådan är 40-årskrisen. Detta här är vad man blev. Tänker på vad jag hade velat hinna bli en liten sväng innan jag korsade mållinjen:

En person som kan byta däck

En person som kan sparka på en grund i ett hus och avgöra om den är bra

En person som vet vilka pluggar som behövs till en specifik vägg i ett hus

En person som kan avgöra vad det är för vägg, ens.

En person som kan avgöra vad det är för vägg, ens, och välja borr därefter.

En person som inte måste tejpa pluggen pga fel plugg och stoppa tändstickor i borrhålet för att allt blivit smuligt och hela väggen ser ut som Grosznyj.

En person som har en borr. Borrlåda, heter det det? Ha en borrlåda i förrådet. Ha ett förråd.

En person som förstår MOMS och dess funktion.

En person som förstår AGGREGATE även efter 3 öl.

En person som tittar på Babel och känner igen böckerna de pratar om i Babel.

En person som kan köra av Essingeleden i tid när man ska in till Stockholm söderifrån.

En person som kan uppskatta Kungsholmen.

Det är ju små önskemål bara. Banala.

Vill bli en person som inte har några önskemål kvar.

En person som kan göra annat en barnfri  vårsöndag än att skriva önskelistor bakom nerdragna persienner.

Hej

Dela
Tweeta
 

 

Annons

Laddar