18 ziljarder streams väcker frågor om vår mentala hälsa
Ed Sheerans musik är som att streama vaniljglass rätt in i hjärnbarken och blunda.
När jag skriver detta försöker jag lyssna på årets mest streamade artist, Ed Sheeran. Lätt är det inte. Det är visserligen inte svårt heller. Det är bara INGENTING. Öppen dörr att sabla ner Ed Sheeran kanske – men 18 miljarder streams (eller vad det nu är) gör att frågor om vår mentala hälsa VÄCKS.
Att lyssna på Ed Sheeran är som att stå på den stora glassbaren i Visby hamn, där de har 8 miljoner smaker, och välja vanilj.
Att lyssna på Ed Sheeran är som att boka all-inclusive och äta pissmat som smakar grillkrydda och flytning i en vecka, för att det är skönt att slippa laga egen GOD mat.
Att lyssna på Ed Sheeran är som att beställa Hot Shots ute och tycka att man är helt GALEN.
Folk som älskar Ed Sheeran älskar höst. Folk som älskar Ed Sheeran älskar funktionskläder. Folk som älskar Ed Sheeran älskar Ernst Kirchsteiger – och hatar livet. Folk som älskar Ed Sheeran bär öronmuffar istället för mössa för att inte sabba frillan. Folk som älskar Ed Sheeran cyklar i sportkläder till jobbet och duschar snabbt när de kommer fram. Folk som älskar Ed Sheeran har alltså en dusch de använder på jobbet. Det är så obegripligt sjukt.
Det vore också otroligt ytligt av mig att prata om att han inte ens ser ut som en rockstjärna utan snarare som ett Starcraft-proffs som tappat bort sin mamma på E-mässan, så jag ska inte prata om det. Jag vill däremot prata om hur ledsen jag blir av hans sång-rap i Galway Girl. Varje gång jag hör den känner jag ett akut behov av att hugga mig i låret med en rostig vinkelhake.
För att inte tala om Eraser.
Att lyssna på Eraser är som att jag plötsligt befinner mig i en feberdröm där min pappa står i bakvänd keps och rappar högt ur Sagan om Ringen rakt in i mitt fejs. DET är vad det är! SAGAN OM RINGEN-ROCK! BLANDAT MED SAGAN OM RINGEN-RAP. FRODO-RAP!!! Aj. Blödande öron och hela den biten.
Det är musik som inte skaver eller knakar någonstans, som gör att vi slipper påminna oss om att livet är kaos, bitvis piss och att vi alla egentligen gasar oss ur krisen. Ser vi den krisen ser vi livet, kommer nära livet. Men vi vill inte. Vi vill streama vaniljglass rätt in i hjärnbarken och blunda. 18 miljarder streams talar sitt tydliga språk, människan är en förkylning på jordens kropp och snart nyser den kroppen till ORDENTLIGT för att bli av med oss och vår usla musiksmak.
Och allt är ditt och Ed Sheerans fel.
